![\"\"](\"https:\/\/irlab.se\/wp-content\/uploads\/2026\/04\/patientberattelse-john-1024x576.jpg\")
Jag fick mina f\u00f6rsta aningar att n\u00e5got inte st\u00e4mde vid uppv\u00e4rmningen till ett maratonlopp tv\u00e5 \u00e5r innan jag fick den definitiva diagnosen Parkinsons sjukdom. Koordination och lyft av armar och ben ville sig inte riktigt. Det var en av \u00f6dets ironier, h\u00e4r hade jag slutat r\u00f6ka och var seri\u00f6s motion\u00e4r. \u00c5tta \u00e5r senare tvingade sjukdomen mig att sluta jobba, jag blev vad d\u00e5 kallades f\u00f6r sjukpension\u00e4r, vid 58 \u00e5rs \u00e5lder. Livet tog en tv\u00e4r v\u00e4ndning fr\u00e5n ett sp\u00e4nningsfyllt yrkesliv inom spaningsavdelningen p\u00e5 Polisen i Stockholm.<\/p>\n\n\n\n
Mitt tidigare frivilliga motionerande har nu bytts ut mot ett betydligt mer o\u00f6nskat. Jag drabbas emellan\u00e5t av ofrivilliga \u00f6verr\u00f6relser, det k\u00e4nns efter\u00e5t som att ha sprungit ett maratonlopp, man \u00e4r helt slut. Problemet \u00e4r ocks\u00e5 att jag vet inte hur jag kommer att m\u00e5 n\u00e4sta dag. Det kan antingen vara \u00f6verr\u00f6relser och att d\u00e5 bara kunna sitta vid ett dukat bord och \u00e4ta \u00e4r minst sagt en utmaning. Eller s\u00e5 kan jag vara s\u00e5 stel att jag m\u00e5ste krypa till toaletten och Mary, min fru sedan 1971, m\u00e5ste hj\u00e4lpa mig tillr\u00e4tta.<\/p>\n\n\n\n
Livskvaliteten p\u00e5verkas helt klart men jag v\u00e4grar att s\u00e4tta mig och deppa. F\u00f6rutom en fantastisk fru f\u00f6rs\u00f6ker jag ocks\u00e5 fylla livet med meningsfulla aktiviteter. Jag \u00e4r aktiv i en patientgrupp och f\u00e5r d\u00e5 hela tiden se andra drabbade medm\u00e4nniskor. Trots att vi drabbade har olika symtom har vi det gemensamma att vi har en kronisk sjukdom som dessv\u00e4rre har sin g\u00e5ng, men jag ska k\u00e4mpa p\u00e5 ett tag till.<\/p>\n\n\n\n
Mary, gift med John: Jag lider med honom<\/h3>\n\n\n\n
Det g\u00e5r upp och ner f\u00f6r John och det kan vara lite jobbigt emellan\u00e5t. Vardagen kan bli sv\u00e5r att planera och det h\u00e4nder att vi f\u00e5r st\u00e4lla in en t\u00e4nkt aktivitet. Samtidigt k\u00e4nns det bra att finnas hemma och kunna vara till hj\u00e4lp, till exempel med ett toalettbes\u00f6k n\u00e4r stelheten satt in. Jag lider ocks\u00e5 med John n\u00e4r \u00f6verr\u00f6rligheten satt in, bara att \u00e4ta blir mycket sv\u00e5rt. Men jag tar mig tid att g\u00f6ra egna saker emellan\u00e5t, ig\u00e5r var jag till exempel p\u00e5 min v\u00e4vning. Det kan verka fel d\u00e5 det f\u00f6rsta r\u00e5det till en Parkinsondrabbad var att ta bort mattorna. Vi har skrattat gott \u00e5t det.<\/p>\n\n\n\n
Detta \u00e4r ett individuellt portr\u00e4tt skrivet efter en intervju, namnen i texten \u00e4r fiktiva och igenk\u00e4nnbara detaljer har blivit anonymiserade.<\/h6>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Patientber\u00e4ttelse Ett evigt maratonlopp N\u00e4r John, tidigare kriminalpolis och passionerad motion\u00e4r, b\u00f6rjade tappa koordinationen under ett maratonlopp, anade han att n\u00e5got var fel. Tv\u00e5 \u00e5r senare fick han diagnosen Parkinsons sjukdom. I dag beskriver han och hustrun Mary hur sjukdomen f\u00f6r\u00e4ndrat deras liv \u2013 fr\u00e5n yrkesliv och tr\u00e4ning till of\u00f6ruts\u00e4gbar vardag. Jag fick mina f\u00f6rsta […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":12932,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"class_list":["post-2002","page","type-page","status-publish","hentry"],"acf":[],"yoast_head":"\n